En skoluppgift vi har till på torsdag i Socialpsykiatrin är att hitta en aktuell nyhet om psykiatri. Jag har haft problem med att hitta något aktuellt men idag såg jag en dokumentär på TV4+ och helt plötsligt hade jag hittat vad jag ska prata om på torsdag. Dokumentären är från 2006 men ämnet i dokumentären känns väldigt aktuellt då det handlar om utseendefixering när det har gått för långt och blir en sjukdom. I dagens samhälle kretsar mycket kring människors utseende och många klarar inte av den pressen, utan pressar sig själva så långt att de tillslut inte orkar och försöker ta sitt liv. Utseendefixeringen kryper längre ner i åldrarna dessutom så detta känns som ett viktigt ämne att prata om. Många kanske tror att det är mest kvinnor som drabbas men detta är fel. Det är lika många män som drabbas av den höga pressen av att se bra ut och passa in.
Även män känner att de måste se bra ut för att passa in. Många börjar använda anabola steroider...
Har suttit och funderat ett tag idag, funderat på att den dagen jag har en stabil inkomst vill jag börja rida igen, kanske på SRK. Jag kommer saknar Islandshästarna men jag känner samtidigt att det skulle vara himla kul att rida för instruktör igen. Satt och kollade på SRKs hemsida och började nästan gråta när jag såg att många av de hästarna och framförallt ponnyerna fortfarande står kvar på ridskolan. Min andra sköthäst Hubert född 1991, kom till ridskolan 1995. Han har stått på ridskolan i 15 år! Är inte det sjukt egentligen? Han är 19 år nu och världens snällaste, tänk att få träffa honom igen : ) Shy finns kvar, hon var en av mina favoriter att rida, D-ponny. Timmon min tredje sköthäst finns även han kvar, likaså lilla Raffe. Bland hästarna är det inte lika många kvar men en av mammas favoriter att rida, Next Question "Nisse" finns kvar, han är lika gammal som mig! Min sista sköthäst Queen är borta sedan länge, såldes från ridskolan strax efter att jag börjar skolan i Rättvik. Anton min trogna vän när jag red i Dressyrgruppen såldes också, men honom fick jag möjlighet att rida när jag var där på praktik under gymnasietiden. Han gick så bra då, jag kände hur bra vi passade ihop. Vi blev "ett" som man säger. Honom saknar jag otroligt mycket än... Tänk vad mycket minner man har från ridskolan...
Hubert
De hästar som jag alltid kommer att bära med mig i mitt hjärta är dessa:
Ross - Han var min första sköthäst, såldes eftersom han inte trivdes på ridskolan Hubert - Min andra sköthäst, en riktig klippa Miller - En snäll ponny som blev sjuk och fick avlivas Queen - Min fjärde sköthäst, såldes Anton - En ponny ingen ville rida, jag kämpade på med honom och såg vilket kapacitet han hade. Vi visade dom andra hur bra vi båda kunde vara!
När jag red i nybörjargruppen skulle vi en dag rida barbacka, jag fick stallets piggaste ponny Candino och gled såklart av. Jag bröt olycklitvis ett finger och fick åka och gipsa armen. Jag grät, inte för att det gjorde ont utan för att jag inte skulle kunna rida på två veckor. Jag bad att få Hubert och red ändå, med gipset på. De flesta blev ledda av sina föräldrar i gruppen men jag kunde rida själv. Jag skrittade, travade och gjorde allt som vanligt. Hubert har lärt mig mycket, alltid lika snäll och underbar att rida dressyr på tack vare sin mjuka gångarter.
En dag hade vi hoppning, jag red Miller och när vi kom mot hindret visste jag att han skulle stanna, han stannade och jag hamnade på andra sidan hindret där jag satt med tygeln i handen som ett fån. Miller stog snällt och väntade.
Jag skulle byta sköthäst eftersom Timmon som jag var skötare på gick så många lektioner. Jag skulle bli på en av hästarna eftersom de gick färre lektioner än ponnyerna. Jag hade att välja på Emigrant och Queen. Queens skötare hade precis slutat för att hon blivit biten. Jag valde Queen, och hon kunde vara sur emellanåt och har till och med bitit mig en gång men jag kämpade på med henne för jag visste att det var på grund av ridskolan och inte för att hon var sur. Vi fick en speciell kontakt.
När Ross såldes såg vi på när de lastade honom. Jag kommer ihåg att jag var så avundsjuk på hans nya ägare. Jag var 12 år och jag minns att jag och en kompis sprang efter transporten när den åkte. De vände sig om i bilen och vinkade, själv så blev jag arg.
Anton är en saga i sig. Ingen ville rida honom, de flesta pratade illa om honom. Han var lite stel att rida och långsam för dem som inte kunde få igång honom. I dressyrgruppen spelade det ingen roll om jag valde häst först eller sist, jag fick alltid Anton. Var jag först valde jag honom, var jag sist blev han alltid kvar. Inget som jag klagade på : ) Han gick så fint och var aldrig seg med mig. Han gick så fint i form och var så svettig efter varje lektion för att han fått jobba för en gångs skull. Jag red oftast med gramman för att han var så stel. När vi red ut red jag utan och jag minns hur glad jag var när jag fick han i form ändå. Jag hade nått mitt mål med Anton. När jag någon gång valde att rida en annan häst kom alltid den som valt sist och fått Anton fram till mig och frågade om jag ville byta. Jag brukade säga nej, men sen tog jag alltid Anton ändå. Jag tror att han trivdes lika bra med mig som jag trivdes med honom.
Hur många hästar jag än kommer att träffa under livets gång, så kommer dessa alltid att ha en speciell plats hos mig.
När jag hämtade in posten idag fann jag en trevlig överraskning, jag kunde nämligen cykla (Ja, cykla, jag har inte tillgång till bil än) och hämta mitt körkort. Tyvärr på andra sidan bron men det var bara att bita ihop. Man fick ett litet lyckorus när man stog där och höll sitt körkort i handen. Jag har inte fattat det än, att jag faktiskt klarade uppkörningen redan på första försöket. Haha. Jag måste bara få säga det här, f*n vad jag är bra!
Efter det bar det av till ICA Maxi där jag skickade iväg ridbyxorna till en tjej och hämtade ut ett annat paket som ska bli en julklapp till en i familjen.
I brevlådan väntade även en till överraskning, nämligen detta:
Godmorgon! Har ni sovit gott? Jag hade själv lite svårt att slå mig till ro när jag hade gått och lagt mig. Idag ska dagen ägnas åt städning och jag ska även ta en promenad för att skicka iväg ett par ridbyxor som jag sålt på Tradera. Nu får någon förhoppningsvis nytta av dem. Ska verkligen försöka plugga lite också så man får undan det idag och slipper tänka på det sen. Vi påbörjade en ny kurs igår nämligen, Socialpsykiatri.
Dagen har spenderats i skolan och jag måste erkänna att det var ganska trögt att sitta och lyssna en hel dag när man inte är van. Efter skolan åkte jag och köpe thaimat, blev lite sugen när två klasskamrater köpte med sig till lunchen i skolan. Borde inte ha köpt, behöver spara pengar men eftersom jag fixade körkortet tycker jag ändå att jag var värd det!
Nu har jag suttit och lagt ut lite mer saker på Tradera, bland annat lite skor jag ej använder längre (har beställt nya istället) och några dvd filmer som jag inte tyckte var så bra. Pengarna gör mer nytta än att de står i bokhyllan och samlar damm. Idag fick jag lite saker sålda, bland annat en gammal skypetelefon som gick för 135 kr och ett par ridbyxor som jag försökt bli av med ett bra tag, de var helt oanvända. De gick för 219 kr. En positiv överraskning är ett par ridstövlar som jag fick av Tollis ägare förut, de ligger just nu på över 300 kr och sluttiden är imorgon.
Idag blev det soppa till middag. Så skönt att bara lite snabbt röra ihop vatten med lite soppa färdig från affären. Om det inte vore för att man lyckas klanta till det på något vis. Skulle bara gå och duka och när jag kommer tillbaka ser jag hur det kokar över i kastrullen. Hela spisen var full med soppa, säkert hälften. Det vara bara att försöka torka upp allt, vilket gjorde att middagen blev ännu senare. Efter att jag hade ätit tog jag och skrubbade hela spisen med svinto och rengöringsmedel och nu ser den nästan ny ut.
Ikväll blir det Bonde Söker Fru och sen tror jag att jag kommer att somna ganska snabbt. Uppkörningen tog nog all min energi! Tänk att det är sant. Jag har körkort! Hihi, har inte fattat det än.
Några minuter innan det var dags att göra uppvärmingen med Dan innan uppkörningen känner jag hur nervositeten kommer, jag blir illamående och vill bara strunta i alltihop. Vi kör ner till simhallen där uppkörningen börjar. Körlärarna säger åt mig att andas och jag står och skakar som en asplöv. Är jag närvös eller fryser jag bara? Uppkörningen börjar med en liten säkerhetskontroll som jag bara vill glömma. Kändes som att jag gjorde bort mig men det gick tydligen bra ändå. Vi kör bort mot Vika och han ber mig vända på lämpligt ställe. Jag tänker efter vad jag lärt mig och det är att svänga in på en mindre väg och vända där, vilket jag gör och det går bra.Vi fortsätter in mot centrum och in på en enkelriktad gata, sedan ber han mig svänga in på samma gata igen och jag tänker, vad gjorde jag nu för fel när vi kör här igen. Först när vi har lämnat den enkelriktade gatan för andra gången kommer jag på vad jag gjorde fel. På en enkelriktad gata ska man ju hålla placering längst till vänster vid sväng och inte som jag i mitten. Jag var snabb med att tala om mitt misstag vilket kan ha räddat mig. Vi fortsätter ner till simhallen för att avsluta med att såklart backa in i en parkeringsruta vilket jag kände på mig att jag skulle misslyckas med, men nej, jag klarade det hur bra som helst, rakt och fint blev det. Nu var det bara att vänta på beskedet. Jag har godkänt dig säger han men... Sedan rabblar han upp lite fel jag gjorde och vad jag måste tänka på. Han säger hej då och nu var det bara att vänta på min körlärare. Han sa att jag såg chockad ut när han kom och kunde inte bedöma om jag klarat mig eller inte. Han blev glad när han fick reda på att jag blivit godkänd (är väl skönt att slippa mig, haha). Nu har jag klarat båda proven på första försöket och det trodde jag aldrig skulle ske, men vill man bara något tillräckligt mycket så fixar man det. Detta var helt klart något av det läskigaste som jag har gjort...
Igår efter körlektionen köpte jag med mig en sallad hem och provade även felix pestodressing. Den var riktigt god men när jag kollade på datumet (när jag hade kommit hem, naturligtvis) var den gammal, bäst före datum var 4.e oktober. Förhoppningsvis håller den ett tag till. Tycker att personalen ska ta bort gamla varor, men jag skulle naturligtvis ha kollat datumet i affären.
Dagens körlektion är över och imorgon klockan 10.45 gäller det! Dags för uppkörningen, det sista provet att klara innan man har sitt körkort! Skulle jag klara det på första försöket ska jag fasen köpa en tårta till körlärarna, haha. Körningen känns bra men det är fortfarande några slarvfel som spökar emellanåt. Detta kan bli mitt fall. Lyckas jag bara hålla koncentrationen imorgon och uppmärksamheten samt nerverna under styr, ja, då tror jag att jag klarar det! Men jag känner mig själv och jag kommer att vara sjukt nervös imorgonbitti, så nervös att jag kommer att bli illamående och inte kunna få i mig någon frukost, vilket kommer vara extra viktigt imorgon då man inte vill sitta och darra i kroppen för att man är hungrig. Jag kan, jag vill och jag ska klara det imorgon! Det är bara jag som kan fixa detta nu och jag känner mig redo! Håll tummarna...
Teoriprovet gick bra, hoppas att det går lika bra imorgon!
Jippi! Jag har sålt min första sak på Tradera. Ett par gamla ridbyxor som jag fick av Elisabeth när jag var fodervärd på Tolli. Gick på 50 kr plus frakt. Det konstiga är att någon ville ha dem men inte ett enda bud på mina sprilans nya och använda ridbyxor.
Jag försöker nu att sälja mina två gerbiler Charlie och Casper. Bur medföljer samt mat och sand samt annat som finns kvar. Endast seriösa köpare. Vet du någon som är intresserad? Hör av er! Pris 250 kr
Med Skype kan man ringa gratis till andra med skype. Jag säljer nu min 3 skypephone på tradera. Den ligger nu på 50 kr och laddare samt usb kabel ingår, samt originalförpackning, cd-skiva och användarhandbok. Telefonen är i bra skick, det är bara skärmen som är lite repig.
Nu har jag ätit mat från McDonalds, blev en lilla menyn med cheeseburgare och en McChicken junior. Efter kycklingburgaren var jag redan mätt så det blev bara några tuggor på cheeseburgaren, haha. Men gott var det. Har även kommit på vad pappa och morfar ska få i julklapp och har även idé på vad mormor ska få, detta betyder att jag snart är klar.
Nu väntar jag bara på att hockeyn ska börja, Modo möter Frölunda nu på eftermiddagen. Det är skönt att bara vara hemma och göra ingenting. Nackdelen är att man blir lat så man får passa sig lite. Förkylningen börjar försvinna och Saga är hemma så snart finns inga mer bortförklaringar till att inte träna.
I morse när jag vaknade funderade jag stark på om jag inte ska köpa mat från McDonalds till middag. Ja, jag tror att det får bli så. Hade varit himla gott i alla fall men tyvärr också oerhört onyttigt. Men skit samma säger jag denna dag.
Idag ska jag ta tag i lite olika sysslor i hemmet som att plocka pinnar till gerbilerna, skura badrummet, plocka i ordning i garderoben med mera. Jag måste säga att det känns konstigt att inte behöva träna på körkortsteorin. Konstigt på ett positivt sätt, skönt.
Idag har jag shoppat lite julklappar tillsammans med mamma och pappa som kom på besök, mycket trevligt. De hade även med sig de där jättegoda mandelbakelserna från Fricks konditori i Rättvik. Det har nästan blivit en tradition att äta av de där bakelserna varje gång de åker till Rättvik. Varje gång ber jag dem att köpa med sig hit. Hittade en sån söt present till Mathilda, min systerdotter på Guldfynd idag men jag tänker inte berätta vad för min syster läser bloggen och det får bli en liten överaskning även till henne, hihi. Men söt var den verkligen som sagt, eller ska jag säga dom? Ja, dom är det för det är två. Nyfiken?
Hade knappt någon röst idag när jag vaknade vilket är lagom roligt när man planerat att ringa runt till olika arbetsplatser i Södertälje och fråga om möjligheterna till jobb i vår. Jag har så svårt för att göra sådana samtal så ni anar inte, det är jättejobbigt. Personen ser mig inte men ändå blir jag så fruktansvärt nervös så att jag knappt vet vad jag ska säga... Med tanke på att man knappt hade någon röst när man vaknade och inte nu heller för den delen så är det väldigt skönt att praktiken börjar 14.00 idag. Hur det ska gå imorgon när jag börjar 7 vete tusan. Får se om man ska försöka börja klockan 14 då också. Det är inte så lätt att försöka prata med patienterna utan röst. Har ni försökt någon gång? Haha.
Igår såg jag sista avsnitten på säsong 2 av True Blood, snyft. Vad ska jag nu se på kvällarna när det inte är annat på TV? Prison Break kanske. Har dock bara säsong 1 och 3, känns lite konstigt att hoppa över säsong 2... Vad har ni för favoritserier? Vi kanske kan tipsa varandra. Här är mina favoriter:
Mordkommissionen (en otroligt bra dansk serie) Prison Break (bjuder på spänning i varje avsnitt) True Blood (En bra mix av spänning, skräck och romantik) Skenet bedrar (Man skrattar ihjäl sig) Band of Brothers (krigsserie där man får följa ett kompani, otroligt välgjord och bra serie) The Pacific (Band of Brothers efterföljare, här får man följa 3 män och deras tankar) Vänner (Vem gillar inte vänner? Serien blir aldrig tråkig)
Ni vet dom är dagarna man vaknar och knappt har någon röst? Idag var en sån dag för mig... Igår hade jag rethosta och idag ingen röst, det är dock bättre nu som tur är. Idag kommer mina föräldrar på besök om inte Olle är jättedålig som han var igår : ( Hade varit trevligt med lite sällskap.
Inatt drömde jag en massa konstiga saker, men det är väl bara ett tecken på att man äntligen lyckats sova lite, men speciellt utvilad känner jag mig inte. Nej, nu är det bäst att sätta igång och göra sig klar ifall besöket dycker upp.
Jag lyckades ta mig iväg till praktiken idag även om jag inte kände mig så pigg i morse, hade knappt sovit något och förkylningen hänger kvar. Min handledare är sjuk så jag fick gå med någon annan. Det var lugnt som vanligt och det hände inget speciellt under dagen. Gick hem vid lunch för att vila och som vanligt när man går upp sen så är man jättetrött och seg och orkar inte göra någonting. Jag lyckades ta tag i disken tillslut och snart blir det en dusch så att jag förhoppningsvis piggnar till så att jag orkar göra varma mackor som jag tänkt. Tänkte ha skinkost, ost, skinka, tomater och banan på dem. Får se så att inte skinkosten hunnit mögla som allt annat i kylskåpet : o När jag tittade in i kylskåpet för någon dag sedan luktade det så illa och jag kunde inte för allt i världen förstå vad det var. När jag någon dag senare orkade böja på benen och titta lite längre ner hittar jag en öppen burk babymorötter som var lika luddna som någon av mina katter : ( usch, vad äckligt det var. Funderade ett tag på om jag nu skulle vara tvungen att slänga allting i kylskåpet...
Godmorgon! Ringde till Avd. 41 idag för att jag skulle tala om för min handledare att jag kommer imorgon. Hon var visst också sjuk så det verkar som att jag får gå med någon annan imorgon...igen. Idag ska jag ta ner dom sista lapparna ute på områdena här omkring, sen ska jag till affären för att inhandla lite frukt bland annat och ikväll och under dagen ska jag bara mysa med katterna och se lite true blood.
Saga och jag låg och myste hela natten. Jag hade som vanligt svårt att sova på grund av förkylningen. Tyvärr måste jag nog vara hemma från praktiken idag igen : ( Helt plötsligt under natten känner jag att det är blött på täcket... Är det Saga som slickat på täcket undrar jag? Tänder lampan och ser en gul fläck, hon har kissat där. Stackarn, inte lätt när man har varit borta så länge och dessutom suttit i ett träd x antal dagar. Hon var dock på lådan igår och bajsade och det var väldigt löst hörde jag. Det får bli små portioner mat flera gånger om dagen tills magen har vant sig igen.
Fick ett nytt mail från Pia från dt.se. Hon vill ringa mig idag och prata om Saga. Kanske blir med på en intervju, spännande. Mer om det sen...
Upptäckte även att Saga hade en kal mörkröd fläck under ena armhållan (eller vad det nu heter på djur), Det var inget öppet sår, och det såg ganska fint ut så jag låter det vara tillsvidare. Sanny fräser fortfarande till så fort Saga närmar sig och han springer bara och gömmer sig. Han kanske tror att jag har släpat hem en helt ny katt, haha. Ska bli underbart att få gå och ta ner alla lappar idag.... Hon är hemma, min lilla busfia : )
Direkt när jag kom hem från Falun mötte jag upp Eliana från Mora Klätterklubb. Hon hade med sig sin bror och tillsammans gick vi till trädet Saga satt i. Detta träd var bättre än det förra eftersom detta var ett äldre träd och lättare att klättra i. Hon fick tag i Saga den här gången och kunde få ner henne i väskan. Väl hemma släppte jag ut henne och man kunde se hur glad hon var. Hon skrek och skrek efter mat men får nöja sig med majsvälling idag. De andra katterna visade inte samma reaktion som henne. De fräser så fort hon närmar sig men snart sover de nog tillsammans igen.
Pia vill ha med oss på bloggen i dt.se igen. Kul tycker vi och skickade två bilder som hon efterfrågade. Imorgon kan ni nog läsa om oss i bloggen. Gå in på dt.se och sen blogg och sen är det bara att välja Pias blogg.
Här är mailet från Pia efter att jag berättat att Saga är hemma igen:
Hej Linda!
Vilken lycka!!! Jag blir så glad att jag tårarna nästan kommer.
Kan du inte försöka ta en bild, där jag får se hennes söta ansikte och möta hennes blick.
Helst skulle jag vilja ha en gosig bild på dig och henne. Har du någon som kan hjälpa dig med det.
Vill så gärna berätta, det gör människor så glada, och vilken tur att du inte gav upp.
Du är helt klart ett föredöme och en underbar matte.
Klockan nio tog jag bussen till Falun för att göra teoriprovet. Sprang runt ett bra tag runt hela stan innan jag hittade trafikverket trots karta. Jag har aldrig varit bra på orientering i skolan kan jag tillägga. Som tur var hade jag 2 timmar på mig innan provet. Satte mig inne på en pizzeria och beställde en sallad. Sen gick jag trafikverket och fotograferade mig och väntade...och väntade. Nervositeten började komma och sen var det dags. Jag kände mig osäker på en del frågor och det kändes som att jag inte skulle klara det. Jag klickade på resultatknappen och det står GODKÄND! Jippi!!!! Bara uppkörningen kvar nu!
Just nu tänker jag säga att min främsta egenskap är min envishet. Jag har länge trott att jag aldrig mer ska få se Saga, och efter samtalet med mediumet hade jag nästan gett upp hoppet helt, men bara nästan. För någonting inuti i mig vägrade inse att Saga skulle vara död. Jag gav mig ut för att leta men såg ingen Saga. Jag har grinat och grinat och varit så ledsen. Gav mig ut idag igen och ropade men hörde ingenting. Helt plötsligt, så hör jag en katt, jag fortsätter längs stigen och ropar och hör det igen. Visst var det en katt uppe i ett träd, men var det Saga? Visst lät det som henne, jag kollar upp och ser ingen katt, men tillslut så ser jag henne och tårarna kommer. Så underbart att se henne och hon lever. Jag sprang hem, trots min förkyllning och det gjorde ont och jag mådde illa, men vem orkade bry sig. Saga levde ju och nu var det bara att fixa fram en stege. Lånade en av Mora Strand och gick med den till trädet. jag försökte klättra men det är för högt och jag för höjdrädd. Har nu skrivit en lapp och satt på målarnas bil här på Furuvägen för de har en lift. Hoppas att de kan hjälpa mig imorgon. Problemet är att jag ska åka till Falun, men annars kan tjejen från klättrarklubben hjälpa mig.
Jag ska aldrig mer lita på ett medium. Jag har aldrig riktigt trott på sånt och nu är jag glad att han bara hittat på. Hon är inte uppäten av någon räv! Hon var säkert påväg hem när hon blev skrämd upp i ett nytt träd. Hon kan inte ha suttit där allt för länge för jag har ofta letat längs den stigen, men jag tänker inte chansa, hon måste ner imorgon eller senast fredag.
Imorgon klockan 9 tar jag bussen till Falun för att göra teoriprovet! Jag kommer vara där 2 timmar i förväg och tänker därför ta med en bok att läsa. Tänkte även äta lunch på McDonalds innna jag går och gör provet. Hade jag tagit den senare bussen är jag rädd att inte hinna till provet i tid, man ska ju vara där minst 30 minuter innan själva provet för att fotografera sig. Man kan aldrig veta om bussen blir försenad eller att jag inte hittar till trafikverket med en gång. Typiskt mig att vara ute i god tid, haha.
Hittade den är filmen med Saga som jag filmade förut. Jag grät och grät när jag tittade på den nu. Jag kan inte förlora henne, jag klarar inte det. Katterna betyder allt för mig. Utan dom hade jag aldrig klarat den tuffa tid jag gått igenom.
Fick tips om ett medium idag som brukar ha rätt vad gäller det mesta. Jag gav det ett försök och ringde. Han började med att säga mitt efternamn helt rätt. Han trodde det var en hankatt vilket var fel. Han sa också att det var en liten katt vilket stämmer, att hon blev konstig och förvirrad och inte lever. Hon blev tagen av en räv. Efteråt brast det, det gick inte att hålla tårarna tillbaka. Ja visste att det det beskedet jag skulle få och hur jag ska klara av dagarna nu vet jag inte. Jag önskar att jag inte hade ringt, ibland är det bättre att inte veta. Jag har alltid hoppats på att medium ska ha rätt och att de inte är någon bluff, nu hoppas jag av hela mitt hjärta att han har fel och bara hittade på. Men jag känner att han har rätt och det gör så ont att aldrig mer få se min älskade Saga som var så snäll. Hon blev 2,5 år bara. Dum som jag är kommer jag fortfarande att hoppas, att jag en dag ska se henne komma gåendes på stigen, hem till sina kompisar, Sanny och Zeplin. Jag vägrar att ge upp hoppet!
Blir ingen praktik för mig idag inte. Är jätteförkyld och det skulle nog inte ge så bra intryck till patienterna om man står där och är hes, snuvig och täppt i näsan. Får vara hemma och vila upp mig för på torsdag vill/måste jag vara fit for fight när det är dags för teoriprovet i Falun.
När jag hade ätit frukost såg jag att jag hade ett missat samtal. Yes, någon som kanske har sett Saga tänkte jag och ringde upp personen. "Hej, jag heter Linda, ni hade ringt." "Hej, det är du med katten?" "Ja." "Vi har inte din katt, men vi har en som ser precis ut som din, vi har haft den sen april. Vill du ha den?" "Nej, jag har redan två katter och jag vill ha min Saga." "Om du vill, så kan vi komma med katten så kan du titta på den." "Nej, jag vill ha min katt, tack, jag är inte intresserad." (Här var jag nära att slänga på luren) "Hej då."
Vad fan tror folk? Att bara för att min katt råkar vara borta vill jag ha vilken katt som helst?! Nej, jag gör naturligtvis allt jag kan för att hitta min katt som jag tycker så mycket om. Är det så lätt tror folk, att bara strunta i sin försvunna katt och genast köpa en ny?! Nej, aldrig i livet säger jag bara! Jag blev så förbannad och var väldigt nära att slänga på luren, jag trodde att det var ett skämt. Jag vill ha Saga och ingen annan. Jag har Sanny och Zeplin också... Får jag inte hem Saga så tänker jag verkligen inte springa och köpa en ny katt. Det gör jag den dagen ingen av mina katter lever. En sak ska folk veta. Jag älskar mina djur och jag tänker inte ersätta dom med någon annan! Jag är envis, det ska folk veta, och jag tänker leta och försöka hitta Saga tills den dagen jag hittar henne... om det så ska ta mig flera år!
Jag undrar vart Saga sover nu? Jag tror säkert hon saknar den varma sängen...
Dom var tillsammans nästan jämt. Skulle alltid sova bredvid varandra...
Kom hem för ett tag sedan efter en mycket seg dag på avdelning 41. Kände mig trött hela förmiddagen och det har inte varit mycket att göra. Nu tänker jag vara lat och vila någon timme innan middagen och imorgon blir det upp tidigt för att ta bussen till Stockholm. Hatar att gå upp tidigt men det blir skönt att komma till Södertälje tidigt så att man hinner umgås med familjen. Olle <3 och Chip också förstås <3
Jag var inne på en sida och läste att man inte ska tappa hoppet bara för att ens katt är borta, den kan komma hem efter flera år! Hur ska detta få en att bli gladare?? Flera år!! Jag blir bara ledsen av den tanken, men visst det är bättre än att inte få träffa Saga alls, men om det dröjer flera år, då är jag borta härifrån för länge sen.
Japp, jag fastnade framför TVn och True Blood! Jag började med att titta på hockeyn, Modo mötte Frölunda ikväll (Modo vann med 6-0), men i sista periodpausen kunde jag inte hålla mig längre. Var tvungen att se ännu ett avsnitt av True Blood. Så spännande...
Nu väntar kudden, börjar klockan 7 imorgon också. Även på torsdag ska jag upp tidigt, ska nämligen ta en tidig buss och åka till Södertälje : ) Mamma ska firas på lördag! Blir jättekul att träffa alla, det behövs just nu känner jag, behöver ladda batterierna inför kommande vecka som blir jobbig. Kommer bara vara ledig en dag av sju och på den lediga dagen ska jag till Falun för att göra mitt teoriprov.
Idag tog jag mitt första riktiga blodprov och hur gick det då? Jo, det gick riktigt bra, jag blev godkänd både av min handledare och patienten som var snäll och lät mig sticka. och, ja det kom blod : ) Nu kan man slappna av för nu har man klarat av den biten och det var inte alls svårt.
Fick även vara med och ta hand om personerna från väntelistan, mäta längden, kolla vikten, blodtryck, blodsocker samt skriva matkort. Var även med och kollade EKG på patienterna.
Nu är jag hemma och har gett katterna mat (ingen Saga har kommit hem) och möttes av den härliga (läs. inte så härliga) lukten av målarfärg i hela lägenheten! Hoppas att den försvinner snart... Mora Strand målar om huset nämligen. Vad har ni hittat på idag då?
Nu ska jag gå och sova, börjar klockan sju imorgonbitti. Det blir en ny dag på avd. 41 på Mora Lasarett. På onsdag ska jag gå med en ny person i personalen, blir den femte, blir kul att se hur de ska bedöma mig sen... Man börjar komma in i rutinerna nu i alla fall. Godnatt...
Fick ju för någon dag sedan ett samtal om att en dam sett en katt som var lik Saga vid Morkarlby skola. Jag och en klasskamrat åkte dit men såg ingen katt. Idag när jag var påväg till trafikskolan hade jag fått ännu ett samtal. Jag var snabb med att ringa upp för man vet ju aldrig. Ännu en dam som sett en katt, denna gång vid Hånåkni som inte ligger så långt från Morkarlby. Är det bara en slump, eller är det min Saga? Jag bad dem ta ett kort nästa gång de ser katten. Jag kan inte utan bil och körkort sitta och ta bussen varje gång någon har sett en katt, det blir dyrt. Men tänk om det är Saga och jag bara struntar i att åka dit?! Ja, jag vet inte hur jag ska göra. Det är inte lätt att hitta en katt som kan ta sig en bra bit bort innan jag ens hinner dit. Tänk om det är hon som försöker hitta hem... Ni som bor eller känner folk som bor där i närheten, snälla håll ögonen öppna.
Denna helg har jag bara slappat, eller nästan i alla fall, igår var jag duktig och gjorde rent under badkaret och det var så himla äckligt ska jag tala om. Men gud så skönt nu efteråt när man vet att det är rent där under. Jag passade även på att dammsuga lägenheten och tvätta, men utöver det har jag inte gjort mycket. Håller på att se första säsongen av True Blood och den är verkligen bra men i senaste avsnitten ville det sig inte, skivan fastnade och det hoppade bara : (
Vem kan motstå denna blick ?
Man blir stolt över att vara svensk. Alexander Skarsgård som vampyren Eric.
Serien är inget för dom som är känsliga för att se blod...
Jag vill inte ge upp, jag vill verkligen inte det och jag kommer inte att göra det heller. Det är kanske det som är jobbigt. Någonting säger mig att hon aldrig kommer att komma hem och att hitta henne, det är nästan omöjligt. Jag har satt upp lappar, jag har annonserat, jag har gått genom nästan hela skogen och varken sett eller hört henne. Jag saknar henne så himla mycket. Hon var så snäll och det gör lika ont i hjärtat varje gång jag tittar på stolen där hon hade legat om hon hade varit hemma, stolen bredvid Sanny. Hennes tomma matskål som står bredvid Zeplins och Sannys som jag kanske aldrig mer får fylla. I drömmarna är hon här, då ligger hon bredvid mig i sängen och spinner och trampar med sina små tassar, men varje gång jag vaknar är hon borta... Jag svor att jag aldrig någonsin skulle splittra på dom, dom är ju bästa vänner. Jag tror inte på gud men just nu ber jag att hon ska komma hem eller att jag ska hitta henne. Åh Saga, jag älskar dig så.
Min dag började på värsta tänkbara sätt, larmet på telefonen ringde inte i morse. Jag tänkte att jag skulle titta vad klockan var för att se hur lång tid till jag kunde sova när jag såg att klockan var 6.30. Jag börjar 7. Panik, panik, panik. Det var bara att ta på sig första bästa kläderna, borsta tänderna lite snabbt och ge sig iväg. Väl framme vid Mora Lasarett går jag in och ska byta om när jag undrar vart kassen med lunchen i tog vägen... Nej, den är kvar ute på cykeln. Ut för att hämta den och sen snabbt in för att byta om. Jag hann, men det var inte så lätt att koncentrera sig på tom mage. Lyckades dock att få i mig en banan innan vi började.
