Just nu tänker jag säga att min främsta egenskap är min envishet. Jag har länge trott att jag aldrig mer ska få se Saga, och efter samtalet med mediumet hade jag nästan gett upp hoppet helt, men bara nästan. För någonting inuti i mig vägrade inse att Saga skulle vara död. Jag gav mig ut för att leta men såg ingen Saga. Jag har grinat och grinat och varit så ledsen. Gav mig ut idag igen och ropade men hörde ingenting. Helt plötsligt, så hör jag en katt, jag fortsätter längs stigen och ropar och hör det igen. Visst var det en katt uppe i ett träd, men var det Saga? Visst lät det som henne, jag kollar upp och ser ingen katt, men tillslut så ser jag henne och tårarna kommer. Så underbart att se henne och hon lever. Jag sprang hem, trots min förkyllning och det gjorde ont och jag mådde illa, men vem orkade bry sig. Saga levde ju och nu var det bara att fixa fram en stege. Lånade en av Mora Strand och gick med den till trädet. jag försökte klättra men det är för högt och jag för höjdrädd. Har nu skrivit en lapp och satt på målarnas bil här på Furuvägen för de har en lift. Hoppas att de kan hjälpa mig imorgon. Problemet är att jag ska åka till Falun, men annars kan tjejen från klättrarklubben hjälpa mig.

Jag ska aldrig mer lita på ett medium. Jag har aldrig riktigt trott på sånt och nu är jag glad att han bara hittat på. Hon är inte uppäten av någon räv! Hon var säkert påväg hem när hon blev skrämd upp i ett nytt träd. Hon kan inte ha suttit där allt för länge för jag har ofta letat längs den stigen, men jag tänker inte chansa, hon måste ner imorgon eller senast fredag.