Och så var denna skoldag slut. Det är skönt att bara behöva vara i skolan en dag i veckan men det betyder inte att man inte har något att göra. Idag hade vi en föreläsning av en demenssjuksköterska hela förmiddagen och jag tycker verkligen att det här med demens är intressant. Hemskt men intressant. Finns mycket att lära om det. Eftermiddagens pass började med en film som handlade om Gunnar och hans uppväxt. Efter detta var det dags för redovisning i tvärgrupp om de handikapp man valt. Min redovisning handlade om Aspergers Syndrom men vi hade lite missförstånd i våran riktiga grupp så jag fick inte faktan förrens idag. Jag hade alltså bara min del av faktan som var om statistik och lagar kring Asperger. Nåja, det gick bra ändå. Till nästa vecka har vi hemtenta i Demens så det är bara att sätta sig och plugga vidare, men det ska nog gå bra.

Lite blommor piggar upp vardagen lite så därför fick denna följa med mig hem idag... Tillsammans med den röda krukan så kan det inte bli mer juligt.

Knäckig, seg och vansinnigt god

För 6 personer
6 äpplen
150 g smör
3 dl havregryn
2 dl socker
1/2 dl ljus sirap
1 1/2 dl vetemjöl
1/2 tsk bakpulver
2 msk mjölk

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret i en kastrull. Dra av från värmen. Blanda i alla övriga ingredienser utom äpplena.
2. Skala, kärna ur och skiva äpplena tunt. Lägg äpplena i en smord ugnssäker form. Fördela smeten över.
3. Ställ in i ugnen i ca. 30 minuter eller tills pajen är gyllenbrun och knäckig. Servera med glass eller vaniljvisp.

och jag känner mig inte det minsta utvilad. Jag har varit förkyld i en vecka lite drygt och jag trodde att jag började bli frisk för jag mådde väldigt bra häromdagen. Men icke...det hade inte ens börjat visade det sig. Nu sitter jag här täppt i näsan och kan knappt andas. Idag ska jag vila, se en film, gå med hunden, och lite senare blir det hockey. Fy fan för att vara sjuk!

Lite senare ska jag lägga ut ett recept på en supergod äppelpaj. Missa inte.

I skrivandets stund lyssnar jag på Arvingarna, en av mina favoriter bland dansband. Ikväll fortsätter Dansbandskampen och ni som följer tävlingen vet att Zekes blev klara för final förra lördagen.

Dessa tävlar ikväll:

SCHYTTS




HIGHLIGHTS


TITANIX

DATE

TORGNY MELINS

"Hitler: Förintelsen" är den starka dokumentärserien känd från TV4. Baserad på information från nyligen öppnade arkiv i Östeuropa - material som inte visats sedan 1945 - berättar de sex delarna om upptrappningen till kriget och händelserna under krigsåren. Historier och experter från båda sidor - däribland Simon Wiesenthal - redogör för processen som ledde fram till "den slutgiltiga lösningen". En unik dokumentär i sitt slag!

Antisemitisk människojakt, inhumana levnadsförhållanden och gaskamrar. Skräckhistorier förknippade med åren 1939-1945. Vad låg till grund för Andra världskrigets konflikter? Hur levde människorna och hur överlevde offren?

Jag har alltid varit intresserad av Andra Världskriget och framförallt Förintelsen, just för att det är så hemskt och ofattbart att detta verkligen har hänt. Det känns så himla overkligt och man mår verkligen dåligt när man ser dessa riktiga bilder och filmer som visar hur tyskarna dödar judar. Först bara männen men sedan även kvinnor och barn. Tårarna är inte långt borta på mig när jag ser allt detta. kanske är det de riktiga filmerna på morden som griper tag i en och vägrar släppa sitt grepp. Ingen ska behöva lida så som dessa människor fick göra och det är en skam att en man, i detta fall Hitler kunde få göra en sådan sak som att mörda alla dessa judar. I det första avsnittet berättar en tysk hur han ser en liten pojke på 6 år i en grop. Han sträcker sina armar uppåt, förmodligen efter sin pappa som står där. En tysk skjuter sedan pojken. Tänk om något sådant skulle hända nu! Hur skulle vi reagera? Skulle vi våga säga ifrån eller vara rädda för att själva dö? Jag skulle nog inte kunna stå bredvid och se på och låta oskyldiga människor dö. När det rör sig om barn känns det ännu värre. Judarna blev separerade från sina barn. Barnen förstog ju inte och ville följa med sina föräldrar. De något äldre barnen som förstog att föräldrarna skulle dö, ville dö med dem. Tragiskt. Det minsta vi kan göra för alla dessa offer är nog att se vad de fick gå igenom för man kan knappast dö på ett grymare sätt. Se den och skänk en tanke till alla offer.

/Linda

Troligtvis det sistnämnda och tur är väll det. Jag har alltså gått och blivit sjuk, jag som känt mig så frisk. Jag tänkte att det var bäst att stanna hemma från stallet idag så jag kan gå till skolan imorgon och åka till stallet på fredag. Sjuk lagom till helgen, är det inte typiskt.

Matchen mellan Modo och Djurgården igår slutade 2-2. Modo ledde med 2-0, är inte det också typiskt?!

Jag vill vaccinera mig nu!

Idag fick vi veta våra betyg i kursen Vård-och Omsorgsarbete och jag är väldigt nöjd med det VG som jag fick. Idag påbörjade vi våran andra kurs som är Social Omsorg och denna kommer pågå i fem veckor framöver. Det blir en del studiebesök samt en lite större inlämningsuppgift och en hemtenta om demens.

Nu ska jag gå och lägga mig en stund för jag sov inte en blund i natt tror jag. Jag sprang på toa 2-3 ggr och sprang efter katterna, ja jag kunde inte få någon ro. Nu kan jag knappt hålla ögonen öppna så lite vila skulle inte vara helt fel, jag vill ju vara pigg när hockeyn börjar ikväll (Karjala Cup). Dessutom blir det en tidig morgon imorgon också då jag, Åsa och hennes far ska hämta spån till hästarna.

...och då slutar det på detta vis när sötsuget blir alltför stort...

Vet inte om jag har något att skriva egentligen men något ska man väl komma på, haha. Sanny har blivit bättre nu och kan återigen kissa. Skönt det så att man slipper oroa sig. Han verkar lite piggare och vill komma och kela med mig. Jag har inga planer idag mer än att jag tvättar och även hockey står på schemat senare idag.