En solskenshistoria är när Zeplin som okastrerad försvann från sitt hem. Vi letade i sju hela veckor men utan att hitta honom. Vi annonserade och frågade grannar men så en dag fick vi ett samtal från en dam i Sanda som sett annonsen i tidningen. Hon som aldrig brukade kolla annonserna hade denna dag gjort det och direkt lagt märke till den gula katten som var så bekant den som dykt upp hemma hos henne. I flera dagar gick vi där och ropade på Zeplin utan resulatat. En dag kom vi katten nära vilket blev en besvikelse, det var ju inte våran Zeplin. Några dagar senare hörde hon av sig till oss igen, ännu en gul katt hade dykt upp hemma hos henne. Vi fick efter mycket slit tag på en kattfälla och i två hela nätter satt vi ute i kylan och väntade. När vi tillslut skulle ge upp och bege oss hemåt hör vi hur fällan smäller igen, vi springer dit och visst är fällan stängd. Vi öppnar den försiktigt och ser direkt att det är våran Zeplin, så liten och mager han hade blivit. Jag säger hans namn och han svarar. Det var verkligen ren tur att vi hittade honom...eller kanske ödet. Vad hade vi gjort utan Zeplin? Våran kelgris som ständigt finns vid våran sida och får oss att le. Vi gav aldrig upp hoppet och även om just hoppet släcktes flera gånger under dessa sju veckor så gav vi oss aldrig. Vi skulle hitta våran Zeplin!