Jag hittade ett gammalt arbete från min undersköterska utbildning. Den handlar om en handledningssituation. Jag valde att skriva om en brukare som jag träffade under mitt sommarjobb i Stockholm. Det var första gången jag gick själv och jag lärde mig mycket, inte minst om mig själv och det var då jag upptäckte att detta jobb passar mig. Denna brukare var en av dom som jag hjälpte mest och kom närmast. När jag läser detta som jag skrivit så blir jag lite påmind om hur man faktiskt ska vara i sitt arbete med brukarna. Jag kan faktiskt erkänna att jag litegrann har slarvat i mitt arbete det senaste året men det är för att vi inte längre har den tid som behövs för att ge brukaren rätt vård och omtanke. Så sorgligt egentligen, för när jag sommarjobbade i Stockholm så älskade jag verkligen mitt jobb. Nu har stressen tagit över allt!
