Nu är jag tillbaka igen... och jag lovar att skriva mera regelbundet nu. Kanske kommer lusten att skriva tillbaka nu när man inte bara har en massa tråkigheter att tänka på, en sjuk familjemedlem, tråkigheterna efter kryssningen, stressen på jobbet osv.

 

Allt började med en annons på blocket. Ni kanske vet att jag har haft ett lååååångt uppehåll i ridningen och inget som jag direkt valt. Har helt enkelt inte haft råd. Det är dyrt med hästar och ridning. Längtan har varit enorm och stundtals riktigt jobbig. Jag har knappt kunnat se någon rida på tv utan att en tår har runnit nerför min kind. Jag har verkligen insätt att detta är något jag vill och måste få hålla på med. Det är helt enkelt en stor del av mig. All stress på jobbet gör också att man behöver få komma bort och göra något som får en att helt tänka på allt annat och slappna av. För mig är det stallet, hästarna och ridningen.

 

Tillbaka till blocket... Har varit inne där tidigare bara för att på skojs skull kolla sidorna där de söker medryttare. Alltid har det varit för långt bort eller att man måste ha bil för att kunna ta sig dit. Hittade denna gång en annons där en tjej sökte medryttare/halvfodervärd till sitt nioåriga islandshäststo. Någonstans mellan Tumba och Södertälje låg stallet. Det visade sig dessutom att bussen stannade precis utanför och jag visste att nu måste jag ta chansen. Jag mailade tjejen och hon svarade att hon fortfarande inte hade hittat någon. Efter några dagars mailkontakt bokade vi in en provridning.

 

Gissa om jag var nervös innan jag åkte ut till stallet. Men allt gick bra, trots min blyghet som jag verkligen jobbar på. Hästen som heter Villimey som betyder "Vild Flicka" på isländska var jättetrevlig att rida. Hon var pigg utan att vara för pigg, lyssnade jättefint och var hur trevlig som helst. Man får jobba lite extra med tölten då hon görna går över i trav men lite utmaning måste man ju ha. Jag behövde inte rida så länge förrens hon hade bestämt sig för att ge mig en chans som medryttare. En person hade tidigare provridit. 10 år på ridskola men hon hade inte ens fått hästen att gå framåt. Sen hade det mest varit småtjejer som hade hört av sig. Jag fick rida en stund till och tog en liten sväng på vägen för att kunna känna på gångarterna och hästen lite bättre.

 

Jag kommer att bli 900 kr fattigare i månaden men det kommer det att vara värt...