Godmorgon. Hoppas att alla har sovit gott inatt. Jag har det inte, oron efter Saga är riktigt jobbig nu. Ser henne framför mig, smal och hungrig, liten och rädd och försöker att hitta hem, ensam i den stora mörka skogen. Att hon saknar sina kompisar och är för svag för att jaga mat, kanske till och med skadad. Jag kan inte låta bli att anklaga mig själv, att jag var så självisk den där dagen när jag ville att Saga och Sanny skulle följa med mig när jag skulle promenera i skogen. Jag borde ha tänkt efter före. Nu kanske jag aldrig mer får se henne. igårkväll fick jag så ont i hjärtat att jag bara var tvungen att gå ut och leta efter henne. Jag såg flera katter men ingen Saga. Ett tag trodde jag att jag såg henne men det var för mörkt för att se ordentligt. Katten ser på mig och jag försöker att gå närmare. Till min besvikelse är det naturligtvis inte hon. Jag grät, jag grät hela vägen hem. En sista vända till skogskanten tänkte jag och gick dit. Jag ropade och visst kom det en katt, ja till och med två...men ingen av dom var Saga.