Igår läste jag klart boken Marley och jag och boken var bra mycket bättre än filmen. Slutet var dock alldeles för sorgligt för mig och jag började givetvis att gråta. Jag grät så mycket att Zeplin som låg bredvid mig i sängen tittade konstigt på mig. Han verkade undra varför jag helt plötsligt låg där och stortjöt över ingenting. Marley påminner ju en del om Olle vilket kanske gjorde det ännu svårare att läsa slutet på boken. En underbar bok som jag varmt kan rekomendera...