Jag vet det låter jättedeprimerande att ens behöva tänka på döden, men det är en av uppgifterna som vi på omvårdnadskursen måste reflektera över.

ibland börjar jag att tänka på döden, ibland tänker jag på att jag själv en dag ska dö och ibland på människor bland annat i släkten som blir äldre. Jag har även börjat tänka på Olle som börjar bli gammal för att vara hund. Han kanske inte lever så många år till och den hunden har verkligen en speciell plats i mitt hjärta. Jag älskar verkligen den hunden så himla mycket och jag vet att jag inte är ensam om att tycka att det kommer bli hemskt tomt när han är borta. Han har glimten i ögat och så himla charmig och go. Han får en alltid att le och jag kommer sakna våra promenader, något jag gör redan för jag ser honom och Chip så sällan.

Döden är verkligen hemsk, för en person som en gång lämnat oss kommer aldrig tillbaka och nej jag tror inte på något liv efter döden, jag tror att man bara är död, borta...för alltid. Man kan inte tänka, inte känna...ingenting. Det är nog det värsta man kan göra, förlora någon som man älskar, veta att man aldrig mer får se den personen eller det djuret.

Jag har själv aldrig jobbat inom vården och har ännu inte haft min första praktik inom detta yrke, men jag har hört de andra i klassen berätta om hur de jobbar och hur de ser på sina jobb. De tycker att det inte alls ser ut så i verkligheten som i boken. De har knappt tid för sina vårdtagare och rusar mest från person till person och gör det som behövs utan att hinna känna för personen i fråga. Detta är synd. Dessa personer är i slutskedet på sina liv och vem vill dö olycklig? Sitta i ett rum helt själv och ha vårdare som inte har tid för dem för att de snabbt måste vidare till nästa vårdtagare. De får usel mat och nästan inga aktiviteter. På vissa ställen ligger all dokumentation framme så att vem som helst kan se vad det är för fel på personen, vad den behöver för hjälp o.s.v. Något jag lärde mig idag absolut ingen får se förutom vårdtagaren själv och dennes vårdare. Ingen respekt eller empati överhuvudtaget. Ingen ska behöva ha ett så uselt slut på sitt liv.

Det är mycket ny information för mig att ta in på denna omvårdnadskurs men man har redan lärt sig en hel del. Idag gjorde vi handmassage på varandra och nästa gång ska vi lära oss ta blodtryck, kolla andning med mera.

Hur ser du på döden?