Jag känner mig bara så jäkla utnyttjad, besviken och sårad. Det är absolut inte så att jag tycker synd om mig själv, jag mår verkligen riktigt dåligt och har gjort det sedan i januari. Är det inte meningen att man ska vara lycklig när man har träffat någon man tror sig älska? Varför gör jag inte det då? Varför ska vissa killar vara såna svin?! De säger att man är det bästa som har hänt dem, att de älskar en och att de aldrig har älskat någon så mycket. Men sedan visar det sig att de sagt exakt samma saker till tidigare flickvänner. Är det bara ord för dem, betyder det ingenting! Man säger väl saker för att man verkligen menar det. Eller? Och till råga på allt har ens kille flörtat med andra tjejer så fort man åker hem för att träffa sin familj och till råga på allt är inne på en dejtingsida och har en massa tjejer där. Han kan inte heller skriva att han har tjej på skype för att han är så jävla rädd att andra tjejer ska se det. Varför? Jo för att han vill flörta med dem. Men varför i helvete säger han då att han älskar mig och vill förlova sig med mig? Bara  skitsnack alltihop. Vad ska jag göra? Sen skiter han i att svara när jag ringer eller skickar sms! Bara när det passar honom hör han av sig. Är det konsigt om jag känner mig utnyttjad? En person jag bryr mig väldigt mycket om har en kille som gör lite samma sak. Jag har alltid tyckt att hur sjutton klarar hon av att va kvar hos honom. N har jag helt plötsligt hamnat i samma situation själv och vet varken ut eller in. Det är inte lätt att göra slut, och det är vad jag borde göra, samtidigt vill jag bara åka hem till mitt kära Södertälje, till min familj, människor som aldrig skulle ljuga för mig.

Han ljög för mig redan andra dagen. Sa att han skulle städa med sin kompis för att jag skulle komma om två dagar. I själva verket gick han på hockey! Kunde han inte bara sagt det? Det är lögnerna som förstör. Jag hatar människor som ljuger och har stött på för många sådana falska typer. Det har gjort att jag ser direkt om någon döljer någonting. Sen kom han aldrig mer till Rättvik utan jag skulle jämt åka till honom. Jag var knappt i min studentlägenhet och jag trivdes faktiskt där. Jag var så dum, men jag är väl också lättutnyttjad. Hockeyn var viktigare än vad jag var. Jag glömmer aldrig vad han har gjort, för jag är sån som människa, jag glömmer inte. Jag mår dåligt varje dag. Han har sagt att han aldrig mer ska göra om det men han är ju sån som person. Han vill ju hålla på! Han vill flörta runt, han vill se alla hockeymatcher och vara ute och supa. Jag är inte sån. Jag har aldrig gillat alkohol, jag är nöjd om jag får gå på hockey två gånger på en säsong och se mitt Modo. Jag skulle aldrig någonsin kunna flörta med någon annan när jag redan har någon. Jag vet att det är fel att göra så. Och om man verkligen älskar någon, då vill man inte göra sådana saker, Eller hur?

Jag ville åka till Skara och gå en hästutbidning där för att kunna jobba med islandshästar. Det var lite av en dröm. Visst kan jag ge upp den drömmen för att vara med någon som verkligen älskar mig och som jag älskar. Men nu har jag gett upp den drömmen för någon som bara utnyttjar mig och är falsk mot mig. Djuren betydet så mycket för mig och nu vill han ta Sanny ifrån mig. Jag köpte honom och älskar den katten redan. Om han älskar mig som han säger låter han väll mig ta katten? Men, nej, då ska han ha katten.

Jag vill tacka min syster för det stöd hon är. Jag älskar henne verkligen. Hon har inte heller haft det så lätt, men vi har varandra. Jag vill inte må dåligt längre och ja, jag kommer låta honom läsa det här. Men det är nog försent för han har behandlat mig som luft, inte som hans flickvän. Han sa att han var singel till andra tjejer och då är jag inte hans flickvän nu heller! Han gjorde själv det valet... Jag minns ett ordspråk min gamla SO-lärare läste upp en gång. "Jag är hellre ensam än i dåligt sällskap."  Det får fan  vara nog nu!