När jag hade ätit frukost såg jag att jag hade ett missat samtal. Yes, någon som kanske har sett Saga tänkte jag och ringde upp personen.
"Hej, jag heter Linda, ni hade ringt."
"Hej, det är du med katten?"
"Ja."
"Vi har inte din katt, men vi har en som ser precis ut som din, vi har haft den sen april. Vill du ha den?"
"Nej, jag har redan två katter och jag vill ha min Saga."
"Om du vill, så kan vi komma med katten så kan du titta på den."
"Nej, jag vill ha min katt, tack, jag är inte intresserad." (Här var jag nära att slänga på luren) "Hej då."

Vad fan tror folk? Att bara för att min katt råkar vara borta vill jag ha vilken katt som helst?! Nej, jag gör naturligtvis allt jag kan för att hitta min katt som jag tycker så mycket om. Är det så lätt tror folk, att bara strunta i sin försvunna katt och genast köpa en ny?! Nej, aldrig i livet säger jag bara! Jag blev så förbannad och var väldigt nära att slänga på luren, jag trodde att det var ett skämt. Jag vill ha Saga och ingen annan. Jag har Sanny och Zeplin också... Får jag inte hem Saga så tänker jag verkligen inte springa och köpa en ny katt. Det gör jag den dagen ingen av mina katter lever. En sak ska folk veta. Jag älskar mina djur och jag tänker inte ersätta dom med någon annan! Jag är envis, det ska folk veta, och jag tänker leta och försöka hitta Saga tills den dagen jag hittar henne... om det så ska ta mig flera år!

Jag undrar vart Saga sover nu? Jag tror säkert hon saknar den varma sängen...



Dom var tillsammans nästan jämt. Skulle alltid sova bredvid varandra...



...och busa tillsammans...



...ja, till och med dela matskål tillsammans...



...och sedan sova lite till...