Måndag
Åkte ut till stallet på fm och red ut på Villimey. Marken var hård och frusen så det blev mest skritt. Villimey var svår i början och på ett ställe kom vi inte vidare alls för att hon inte ville gå längre. Vände till slut om och tog en annan väg vid stallet. Då gick hon helt plötsligt utan problem och bråkade knappt alls, inte ens på ställen som hon brukar vara omöjlig. Provade en ny ridväg och jag passade på att njuta av att sitta på hästryggen medans hon skötte sig. Trots att hon är lite svår när man rider ut själv så tycker jag mycket om denna häst : ) När vi kom tillbaka fick hon äta lite hö innan jag släppte ut henne i hagen. Sen mockade jag tre boxar och fixade foder till Villimey. Imorgon tänkte jag rida på banan och längtar lite. Vet att den här hästen kan gå riktigt fint i form så ska blir roligt att jobba lite ordentligt på volter och så vidare.
Stallet
Torsdag
Idag fick både jag och Villimey kämpa på ridturen. Hon ville vända hela tiden och gå åt andra hållet än det jag ville. Hon höll på som igår med andra ord. Men idag kom vi längre än vad vi gjorde igår för jag tänkte inte ge mig. När hon började vända ryggade (backade) jag henne några steg sen la jag piskan på bogen och vände åt det håll som jag ville. Berömde hela tiden när hon gjorde det jag bad henne om. Detta fungerade ganska bra förutom några gånger. Tre gånger under ridturen stannade hon helt och vägrade gå framåt överhuvudtaget. Gissa om det kändes pinsamt, att inte få hästen att gå fram, haha. Tillsut så gick det bättre och då drev jag på henne ganska mycket så att hon till och med började trava några gånger. Hon försökte vända några gånger till men gav upp snabbare. Tillslut kom vi ut från skogen och ut på en väg. Tog lite galopp, trav och tölt en bit innnan jag vände och red hem. Behöver jag säga att hon skötte sig på hemvägen. Att hålla på och bråka måste ju vara minst lika jobbigt för henne så förhoppningsvis går ridturerna bättre snart. Måste hitta fler ridvägar bara, annars kan jag förstå om hästen blir uttråkad. Sen blir det ju roligare när man kan rida på lite mer när underlaget blir bättre.
Ridtur
Började denna dag med en tur ut till stallet. Denna ridtur blev dock allt annat en lyckad eftersom Villimey inte alls ville dit jag ville. Hon skulle vända och gå åt ett annat håll nästa hela tiden och ni kan ju gissa hur vi höll på där ute i skogen. Tillslut vände vi tillbaka till stallet och jag red henne på grusvägen en stund för att jag inte ville att ridpasset skulle sluta med att hon fick sin vilja igenom. Ska rida samma vända imorgon och se om det går bättre. Det verkar stämma det ägaren sa i alla fall att hon blir stöddigare när hon känner att ryttaren kan och ställer krav på henne.
Torsdag
Idag kom jag ihåg att ta lite bilder på Villimey och stallet. Det blev en lång skrittrunda idag eftersom jag inte har hittat någon bra ridväg än. Det var väldigt mysigt att rida ute idag och det började även snöa efter ett tag. Fick bli reflexväst på både mig och hästen idag eftersom det var ganska mulet och dimmigt. Snön försämrar ju sikten också så man vill synas bra. Har fortfarande inte fått något schema för nästa vecka så jag vet inte riktigt när jag kan åka ut till stallet nästa gång men jag hoppas att schemat blir klart snart så man kan börja planera för veckan.
Onsdag
Lovade ju lite bilder på Villimey men självklart glömde jag bort det och dessutom så hade jag inget batteri kvar på mobilen trots att jag laddade den innan...märkligt. Får försöka imorgon istället. Red i alla fall ut en sväng men väglaget kanske inte är det bästa överallt och dessutom blir det som det blir i början innan man lärt sig några ridvägar. Red en väg som hästens ägare sa att jag kunde testa. Den var inte så lång så jag utforskade en annan väg också, men vi kom inte så långt för sen ville inte Villimey längre. Ville inte eller så testade hon mig! Efter några tappra försök så gav jag upp och ville inte bråka mer med henne så vi red tillbaka. I väntan på bussen så gick jag en bit och hittade en väg som jag tänker utforska imorgon.
Den bomfria sadeln fick jag lite problem med i början. Den glider ju om man sitter upp som vanligt. Och det gjorde den mycket riktigt första gången jag försökte. Insåg rätt snabbt att jag inte skulle komma upp på hästen från marken. Det står en bänk utanför stallet och det trodde jag skulle bli perfekt, men icke. Hästen ville inte står still. Men lite tur ska man ha ibland och bredvid bänken stod en pall och med den så kom jag upp på hästen utan att sadeln gled allt för mycket.
Efter ridturen så mockade jag boxen och fixade fodret till kvällen. Nu ska jag vila fötterna för jag fick skavsår av vinterridkängorna. Eftersom ni inte fick någon bild på hästen eller stallet så får ni se hur jag ser ut när jag åker och rider. Ser ut som om man är kläd för 20- grader.
Provridning
Nu är jag tillbaka igen... och jag lovar att skriva mera regelbundet nu. Kanske kommer lusten att skriva tillbaka nu när man inte bara har en massa tråkigheter att tänka på, en sjuk familjemedlem, tråkigheterna efter kryssningen, stressen på jobbet osv.
Allt började med en annons på blocket. Ni kanske vet att jag har haft ett lååååångt uppehåll i ridningen och inget som jag direkt valt. Har helt enkelt inte haft råd. Det är dyrt med hästar och ridning. Längtan har varit enorm och stundtals riktigt jobbig. Jag har knappt kunnat se någon rida på tv utan att en tår har runnit nerför min kind. Jag har verkligen insätt att detta är något jag vill och måste få hålla på med. Det är helt enkelt en stor del av mig. All stress på jobbet gör också att man behöver få komma bort och göra något som får en att helt tänka på allt annat och slappna av. För mig är det stallet, hästarna och ridningen.
Tillbaka till blocket... Har varit inne där tidigare bara för att på skojs skull kolla sidorna där de söker medryttare. Alltid har det varit för långt bort eller att man måste ha bil för att kunna ta sig dit. Hittade denna gång en annons där en tjej sökte medryttare/halvfodervärd till sitt nioåriga islandshäststo. Någonstans mellan Tumba och Södertälje låg stallet. Det visade sig dessutom att bussen stannade precis utanför och jag visste att nu måste jag ta chansen. Jag mailade tjejen och hon svarade att hon fortfarande inte hade hittat någon. Efter några dagars mailkontakt bokade vi in en provridning.
Gissa om jag var nervös innan jag åkte ut till stallet. Men allt gick bra, trots min blyghet som jag verkligen jobbar på. Hästen som heter Villimey som betyder "Vild Flicka" på isländska var jättetrevlig att rida. Hon var pigg utan att vara för pigg, lyssnade jättefint och var hur trevlig som helst. Man får jobba lite extra med tölten då hon görna går över i trav men lite utmaning måste man ju ha. Jag behövde inte rida så länge förrens hon hade bestämt sig för att ge mig en chans som medryttare. En person hade tidigare provridit. 10 år på ridskola men hon hade inte ens fått hästen att gå framåt. Sen hade det mest varit småtjejer som hade hört av sig. Jag fick rida en stund till och tog en liten sväng på vägen för att kunna känna på gångarterna och hästen lite bättre.
Jag kommer att bli 900 kr fattigare i månaden men det kommer det att vara värt...
Saknad
Saknaden är för stor och jag står snart inte ut längre. Det känns som att en del av mig fattas. Jag har inte ridit sedan jag var fodervärd på Tolli och det var ett tag sedan. Jag saknar det något så oerhört. Att vara fodervärd på en islandshäst var något av det bästa jag gjort, det var verkligen som en dröm som gick i uppfyllelse. Jag hade en islandshäst som min egen som jag kunde sköta om och rida när jag ville. Jag skulle kunna betala pengar bara för att mocka skit just nu, så mycket saknar jag det, därför tog jag tag i saken och mailade en person som söker medryttare till en nordsvensk i Södertälje. Min största nackdel är att jag ej har en bil så till de flesta stall är det svårt att ta sig, men rida kommer jag aldrig få göra om jag inte försöker hitta en häst att rida. Drömmen är att få rida en islandshäst i alla fall någon gång i veckan men tills dess nöjer jag mig med att få rida överhuvudtaget.
Om jag ej hittar en medryttarhäst nu så kommer möjligheterna helt klart att öka den dagen jag har en bil då man lättare kan ta sig överallt, men när man inte har ridit på över ett år så är det klart att det känns jobbigt när tankarna dyker upp. Vissa tror att jag slutat med ridningen helt men så är det inte, jag har bara ingen häst att rida och ridskola vet jag inte om jag har råd med. Om jag hade fått bestämma hade jag inte ens haft detta ovilliga uppehåll i ridningen.
Jag och Steingrímur
Jag och Manadis
Jag och Risi
Jag och Priden
Jag och Gustav
Jonni
Rocky
Mamma och Tolli, jag och Steingrímur
Snart dags att ta farväl av de underbara islandshästarna
Japp så är det, för nästa helg flyttar de till sina nya ägare... Det känns så tråkigt att veta att man bara ska rida en gång till och sen inte veta när man får tillfälle igen. Dessa underbara islandshästar...jag kommer sakna dem : (
Jag red en sväng på Tolli idag och på hemvägen, jäklar vad han flög fram, vilken aktion i stegen. Jag har aldrig varit med om att han har gått så bra förut, men det var väl bara för att strö lite extra salt i såren förstås. Jag hade först tänkt rida Steingrimur idag men han hade tappat en sko ute i den leriga hagen...inte lätt att hitta den med andra ord. Det var nästan så att man fick en tår i ögat när man hälsade på Kurre...stallkatten. På tisdag blir det ju farväl till honom med...och tro det eller ej men även han blir saknad, trots att han ett flertal gånger har stuckit sina vassa klor i mig, dock inte med flit, vi kelade ju bara : )
Bjuder på en bild på en annan häst som har en plats i mitt hjärta. Min föredetta sköthäst på Södertälje Ridklubb, Queen.
Jag red en sväng på Tolli idag och på hemvägen, jäklar vad han flög fram, vilken aktion i stegen. Jag har aldrig varit med om att han har gått så bra förut, men det var väl bara för att strö lite extra salt i såren förstås. Jag hade först tänkt rida Steingrimur idag men han hade tappat en sko ute i den leriga hagen...inte lätt att hitta den med andra ord. Det var nästan så att man fick en tår i ögat när man hälsade på Kurre...stallkatten. På tisdag blir det ju farväl till honom med...och tro det eller ej men även han blir saknad, trots att han ett flertal gånger har stuckit sina vassa klor i mig, dock inte med flit, vi kelade ju bara : )
Bjuder på en bild på en annan häst som har en plats i mitt hjärta. Min föredetta sköthäst på Södertälje Ridklubb, Queen.
En riktig krutgubbe!
Idag motionerade jag Steíngrimur en sväng och jag måste säga att det är fart på den hästen trots hans 24 år. Han har inte blivit riden så mycket av sina fodervärdar så jag tog saken i egna händer och motionerade honom idag. Han var pigg och ville bara springa på och när han väl fick tölta och ta en galopp så gick det undan, och kul var det men sedan fick jag ändå hålla in honom. Inte så bra om han bara springer när han inte har gått något och inte har någon kondition. Igår red jag både honom och Tolli. Tolli fick jobba lite lätt och Steíngrimur fick bara skritta då för att komma igång lite lätt. Imorgon är det Tollis tur igen så då blir det lite mera arbete. Just nu njuter jag av ridningen så mycket jag bara kan för till sommaren lär det vara slut med ridningen : (
Svåra beslut är aldrig roliga att ta...
...framförallt inte på sin egen födelsedag. I och med veterinärbesöket med Sanny igår var jag även tvungen att ta det mycket svåra beslutet att säga upp mitt fodervärdsavtal på islandshästen Tolli. Jag har inte råd helt enkelt och att avliva eller sälja Sanny skulle jag aldrig ens fundera på om det inte var absolut nödvändigt. Jag har tre, kanske bara två månaders uppsägningstid sen är jag inte längre Tollis fodervärd = ingen mer ridning : ( Att ha en islandshäst helt som min egen var en dröm som jag hade och att den skulle förverkligas så tidigt trodde jag inte. Jag trodde att det skulle ske längre fram om flera år. Men nu är det istället en krossad dröm. Jag kommer sakna alla härliga ridturer i skogen och det finns inget härligare än att tölta fram längs grusvägarna på en islandshäst. Att kunna göra det flera dagar i veckan, ja det var verkligen en dröm som blev sann.
Det var med tårar i ögonen som jag plockade upp telefonen igår och ringde hästens ägare och hon blev självklart besviken och ledsen även hon. Hon är pensionär och orkar inte ta hand om två hästar själv och funderar nu på att sälja Tolli och ta bort Steingrimur som är äldre. Hon hade velat flytta Tolli närmare mig men nu blir det inte så. Jag som hade tänk ta körkort till sommaren och hade då kunnat hjälpa till mer i stallet. Jag fick gärna hjälpa till att rida hästarna och fixa i stallet tills det att hästarna inte ska gå kvar där längre och det blir tills sommaren, sedan lär det bli en jobbig tid utan hästar och ridning.
Det var med tårar i ögonen som jag plockade upp telefonen igår och ringde hästens ägare och hon blev självklart besviken och ledsen även hon. Hon är pensionär och orkar inte ta hand om två hästar själv och funderar nu på att sälja Tolli och ta bort Steingrimur som är äldre. Hon hade velat flytta Tolli närmare mig men nu blir det inte så. Jag som hade tänk ta körkort till sommaren och hade då kunnat hjälpa till mer i stallet. Jag fick gärna hjälpa till att rida hästarna och fixa i stallet tills det att hästarna inte ska gå kvar där längre och det blir tills sommaren, sedan lär det bli en jobbig tid utan hästar och ridning.
En överraskning väntade på mig i stallet
Jag fick en trevlig överraskning när jag kom till stallet idag. På Tollis ryktlåda låg en julklapp som var från Elisabeth och djuren. Det var en ask choklad : ) Tack snälla Elisabeth för julklappen. Idag var sista trippen till stallet tills efter jul nämligen. Kändes dumt att köpa ett busskort nu när jag ska vara borta över jul och jag har dessutom lite ont om pengar just nu.
När kylan tränger sig på
Jag tänkte ta mig en tur till stallet men är jag tittar på gradatalet ute tvekar jag lite. -9 grader, burr. Men jag måste till stallet idag, Tolli och jag ska ut på en ca 60 minuters tur innan jag ska fixa med stallsysslorna. Igår hade Tolli ingen motivation alls, han ville knappt tölta... Det är lite drygt när han är på det humöret men det är bara att kämpa vidare, motion måste han få. Idag lär jag få kämpa vidare, men kanske blir han lite piggare av vädret.
Godmorgon Världen
Vaknade till när Elisabeth, Tollis ägare ringde. Hon undrade vilken tid jag skulle komma ut till stallet för hon skulle lunchfodra lite senare idag. Hon hade några ärenden. Det är lugnt sa jag, för jag kan börja med mockningen så att de hinner äta klart och smälta maten. Jag åker ut lite senare idag så jag kommer ta in hästarna också, skönt med lite omväxling i stallarbetet, haha. Nu blir det frukost innan jag börjar med diskning, städning... ....
Jag skrattade så att jag höll på att trilla ur sadeln...
Idag ska jag ägna mig åt lite stallsysslor. Det blir det gamla vanliga som innefattar mockning, foder, packa höpåsar, fylla på rent vatten, sopa och göra fint, ge lunch samt insläpp. Jag ska hinna med en liten ridtur också hade jag tänkt. Igår när jag red blev det lite ofrivillig galopp när en stor lastbil kom. Tolli ville inte gå förbi eller skritta fint utan tyckte att det genast blev läskigt och det var bäst att fly från faran. För min del var det bara att hänga på och svänga in på närmaste stig.
På vägen tillbaka ser jag att samma lastbil kommer igen bakom oss och dum som jag är tänker jag att om jag börjar galoppera hinner vi in på stigen där framme innan Tolli hinner få syn på lastbilen. Tolli trodde direkt att nu är det något farligt på G så vi springer lite fortare och själv kunde jag inte hålla mig för skratt fastän jag inte tyckte att det hela var kul. Jag skrattade så att jag trodde att jag skulle ramla av. Det slutade med att det blev galopp lite längre än vad jag tänkt men resten av ridturen gick i alla fall bra och hur jag ska vänja honom med lastbilar vet jag ej. Det lär med andra ord bli några ofrvilliga galoppturer till även i fortsättningen. Jag ska bara tillägga att jag inte har ramlat av än. Men vad är det man brukar säga: Man ska ramla av 100 gånger innan man är en riktig ryttare...jag har med andra ord "några" gånger kvar...
På vägen tillbaka ser jag att samma lastbil kommer igen bakom oss och dum som jag är tänker jag att om jag börjar galoppera hinner vi in på stigen där framme innan Tolli hinner få syn på lastbilen. Tolli trodde direkt att nu är det något farligt på G så vi springer lite fortare och själv kunde jag inte hålla mig för skratt fastän jag inte tyckte att det hela var kul. Jag skrattade så att jag trodde att jag skulle ramla av. Det slutade med att det blev galopp lite längre än vad jag tänkt men resten av ridturen gick i alla fall bra och hur jag ska vänja honom med lastbilar vet jag ej. Det lär med andra ord bli några ofrvilliga galoppturer till även i fortsättningen. Jag ska bara tillägga att jag inte har ramlat av än. Men vad är det man brukar säga: Man ska ramla av 100 gånger innan man är en riktig ryttare...jag har med andra ord "några" gånger kvar...
Städning och tvättning står på schemat
Tiden i stallet tillbringades med att göra klart alla stallsysslorna samt att motionera Tolli litegrann. Idag tränade jag honom lite inne i longervolten. Det fick bli barbackaridning för min del och det kändes i låren kan jag säga. Shit, så jobbigt det kan vara att rida utan sadel. Vi töltade och gjorde lite lösgörande övningar vilket jag ska fortsätta med sen efter praktiken. Han är nämligen lite stel och kan nog behöva detta. Nu lär det inte bli någon ridning förrens jag har gjort min praktik som varar i hela oktober. Gud vad jag kommer att sakna ridningen. Nu ska jag ta en dusch och sen väntar en massa roliga (läs. tråkiga) aktiviteter som diskning, tvättning och städning.
Nu sticker jag till stallet
Vi hörs när jag är tillbaka...
***
Jag åkte ut till stallet idag på förmiddagen och mockade till hästarna, gjorde iordning foder samt packade höpåsar. Efter allt detta blev det en ridtur på ca. 1 timme men Tolli var inte alls på hugget idag, han ville knappt tölta och verkade tycka att ridturen var allt annat en rolig. Efter den inte så lyckade ridturen var det dags att lunchfodra hästarna medans jag väntade på Åsa som skulle plocka upp mig för att vi sedan skulle svänga förbi Elisabeth för att prata om vår situation med hästarna. Det var lite saker som behövde lösas dem emellan.
Nu blir det en efterlängtad dusch innan hockeyn drar igång.
Nu blir det en efterlängtad dusch innan hockeyn drar igång.
Allting går emot mig...
...just nu. Igår när jag skulle åka ut till stallet med 13.58 bussen tog jag först 501:an från Hallonstigen borta vid mig för att sedan på stan byta till 107:an som går ut till Vika klockan 13.58. När jag kommer med 501:an så ser jag hur 107:an precis lämnar busstationen! Jaha, då missade man den bussen, så det var bara att hoppa av 501:an och hoppa på den andra 501:an som kommer från Hånåkni och som går tillbaka mot Hallonstigen. Gissa om jag var glad?! Nej, inte det minsta. Jag åkte iväg helt förjäves.
Idag gick det inte bättre... Jag tänkte att idag åker jag med förmiddagsbussen så att jag vet att jag kommer ut till stallet. När jag sitter nere vid busshållsplatsen och väntar öppnar jag plånboken för att plocka fram busskortet så som jag alltid gör i väntan på bussen. Den är borta! Fan tänker jag och minns att jag föregående dag hade lagt den i fickan på min andra fleecetröja, den svarta. Idag tog jag den röda! jaha, tänker jag och tänker sedan att jag har ju kvittot på att jag köpt resor för denna period, den borde man ju kunna visa upp istället. Bussen kommer och jag kliver på och förklarar läget, frågar om det inte går lika bra att bara visa upp kvittot. Nej, det går ju inte! Det var bara att kliva av bussen och cykla tillbaka hem igen. Ännu en besvikelse! Jag som tänkte att denna vecka kommer jag kunna rida Tolli fyra dagar, nu är jag bara nere på 2! Om jag lyckas ta mig ut till stallet imorgon återstår att se.
Idag gick det inte bättre... Jag tänkte att idag åker jag med förmiddagsbussen så att jag vet att jag kommer ut till stallet. När jag sitter nere vid busshållsplatsen och väntar öppnar jag plånboken för att plocka fram busskortet så som jag alltid gör i väntan på bussen. Den är borta! Fan tänker jag och minns att jag föregående dag hade lagt den i fickan på min andra fleecetröja, den svarta. Idag tog jag den röda! jaha, tänker jag och tänker sedan att jag har ju kvittot på att jag köpt resor för denna period, den borde man ju kunna visa upp istället. Bussen kommer och jag kliver på och förklarar läget, frågar om det inte går lika bra att bara visa upp kvittot. Nej, det går ju inte! Det var bara att kliva av bussen och cykla tillbaka hem igen. Ännu en besvikelse! Jag som tänkte att denna vecka kommer jag kunna rida Tolli fyra dagar, nu är jag bara nere på 2! Om jag lyckas ta mig ut till stallet imorgon återstår att se.
Solens strålar tittar fram
Solen har varit framme nästan hela tiden idag vilket är glädjande. Detta gjorde att jag blev sugen på att ta en barbacka tur på Tolli idag och det gjorde vi. Det var mysigt men oj så mjölksyra i benen jag fick. Dum som jag var så struntade jag i ridpiskan och det straffade sig. Den där slöfocken hade inte bråttom inte och jag höll på att bli tokig och tillslut var jag bara tvungen att bryta av en kvist att använda som ridspö. Och den måste ha varit magisk för oj vad den fick fart på hästen. Den fungerade ju bättre än ett ridspö så jag var ju såklart smart och sparade den där kvisten.
